Häståret 2018

Med tanke på att sista tävlingen är gjord och båda mina hästar ska gå på lite halvfart resten av året för återhämtningens skull, tänkte jag att det är dags att sammanfatta året som varit. Har ju ridit fler såklart men tänker att de är dessa som står hemma nu (med undantag för skräp, men hade han som min egna under ett halvår så räknar in honom). 

 

Tror nog att Myggan har gjort årets största utveckling. Har jobbat henne väldigt mycket från marken för att hitta en korrekt form, balans och befästa alla komandon. När det väl fungerade var det äntligen dags att rida in henne! Förra året gick det inte alls, men detta året har hon mognat mycket mentalt och växt till sig i kroppen. Red ett par gånger i våras och sedan fick hon lite sommarvila innan det blev mer allvar igen. Nu under höst/vinter har hon hunnit med blåbärshoppning, skogsturer, hoppträning och dressyrträning. Hon har hoppat 95cm hemma under ryttare och går i form i alla gångarter. Mycket kvar men vi är numera en bra bit på vägen! Verkligen superkul. Två första bilderna från i våras och de två nedersta från nu i höst. Detta årets fokus har legat på mycket grunder, både från marken och från ryggen. Det har stundtals kännts som om hon varit alldeles för mycket häst för mig, men nu känns det som att det nog kan reda ut sig. Hon är fantastiskt fin att rida när jag gör rätt! Hon är extremt känslig (och dramatisk) vilket gör att jag får svårt att kommunicera med henne ibland, men ju mer man tränar destu bättre blir det :-) Resten av detta året kommer hon ha lite aktiv vila med uteritter, longering och kanske något lättare pass på banan. INga mer krav, hon har redan presterat oerhört bra. 

 

Det har varit ett minst sagt händelserikt år här också! Till att börja med blev ju Nero min i mars, innan dess ägde Emy honom och jag red och tävlade honom. Vår tävlingssäsong började inte så bra, Nero ville inte hoppa och han fick vila från hoppningen ett par månader medan vi tränade på förtroende och byggde upp en bra grund. Det visade sig att det gav bra resultat och nu under hösten har han kommit tillbaka bättre än någonsin. Med hjälp av Vicki började han hoppa igen och hon startade även en 80-klass med honom i Kågeröd innan jag tog över hoppningen igen. Ville ha hjälp med att få det bra från början i och med vår svacka. Har tränat en del dressyr och det har gått framåt! Hela hans kropp har förändrats, från korta muskler som hade svårt att sträckas ut, har blivit längre och mer följsamma. Att allt arbete som lagts ner gett resultat är det ingen tvekan om, har hunnit med ett par starter de senaste månaderna som har gått jättebra! Har varit retligt nära nollan men det tar vi nästa år ;-) Denna helgen tog vi oss till och med runt en 1,05! Vem kunde tro att jag skulle göra min debut på över 1m med Nero? Det ramlade ett par bommar och det var ingen snygg runda, men vi tog oss igenom och fick ett par fantastiska språng. Nästa år går det nog bra! Förutom det hoppade vi även lite terräng. 

 

 

Red View Mount (lill-skräp) under ett halvår, min tränares ponny. Det gick bra för oss och vi startade upp till LA i dressyr och även ett par lättare klasser i hoppning. I hoppningen fick vi med oss ett par lokala placeringar och avslutade vår resa ihop med att rida hem över 65% i en regional LA. Debut för mig, som inte är så dressyrig av mig. 

 

Har ridit Lillan ganska mycket detta året och det har gått rätt bra för oss. Har startat någon klubbtävling med noll-rundor och en lokal där vi kom till tredje hindret. Vi hopptränade en del ihop under första halvan av året men inte blivit så mycket av det nu i höst. Vi kommer bättre och bättre överens och emellanåt går det riktigt bra. När det inte går bra är problemet oftast min kommunikation och konsekvens som inte riktigt är korrekt. Men vi har lärt känna varandra mer och tror det är påväg åt rätt håll! Det är en trevlig häst som ger en underbar känsla åt den som rider när man hittar knapparna. 

 

Under 2018 har vi lärt känna varandra mer och även om det sällan är perfekt så går det numera bra majoriteten av ridpassen. Det känns som att vi fått en bättre relation till varandra även från marken och ett starkare vänskapsband. Har startat någon klubbtävling och även en lokal nu i höstas, med en fjärde-placering i 90 och en Matilda som tabbade sig i omhoppningen i den andra. Sådant som händer och får läggas på rutinkontot. Dressyrarbetet är rätt svårt fortfarande på henne (även om det går bättre) men hoppningen får hon att kännas plättlätt! Trevlig självförtroendeboost att hoppa henne nuförtiden :-)