Disappointment

Hejhej. 

Vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. Det är inte direkt min starka sida, men känner att det kommer bli ganska dåligt skrivet (som alla andra blogginlägg. ehehe) men behöver skriva av mig.

Idag har det kännts som om jag har gått på autopilot. Kroppen går vidare i samma hastighet men hjärnan hinner inte med. Är dessutom så arg och besviken på mig själv. 

Lämnade in min rapport om Indonesiens befolkning idag. Fick ett B, ett B. Blev så besviken och arg på mig själv att jag inte nådde högre. Varför blir jag aldrig nöjd med mina insatser? Blir besviken på det också. 

Har haft den diskussionen med så många, så ofta om att ens prestationer inte definerar hur bra man är som människa. Det hjäper desvärre inte. 

Var i stallet idag som sagt. Tog bussen vid 15 och kom hem 20 över 8. Longerade Lady, red Goos och sedan hoppade jag Tempus. Lady gick bra, hon var spänd eftersom de gräver en damm bredvid ridbanan men lyssnade bra. Därefter red jag Goos och det gick bra, framförallt i slutet och i galoppen. Då slappnade han av fint i nacken. Därefter skulle jag rida Tempus och bestämde lite snabbt att vi skulle passa på att hoppa eftersom jag red själv då. För att kortfatta det hela red jag som om jag aldrig hade hoppat förut. Vet inte vad som hände, men är inte direkt nöjd med min insats.

Om vi sk atänka efter så gick det väl inte jättedåligt. Har inte ridit honom så mycket, har hoppat honom 3 gånger och har själv inte hoppat ordentligt på ett bra tag. 

Det är den jävla prestationsångestens fel. Alltihop. Jag vet ju att jag kan rida och jag kan hoppa, men blir så osäker på mig själv. Är inte rädd för att rida, hoppa eller liknande. Är rädd för att inte vara tillräckligt bra. 

Mamma och pappa kom och kollade idag (vilket nästan aldrig händer) samt Viktoria, Moa och Rebecka var där. Egentligen inga speciella personer, jag borde vara nervös att rida inför. Det bara blir så ibland.. Varför kan det inte gå bra när andra kollar på? 

Blir så stressad och tvingar mig själv till att vara bra och då kortsluter sig min hjärna och det går dåligt. Tänker bara att jag måste vara bra, bäst, och göra bra ifrån mig - och då blir det tvärt om. Det leder till att jag blir oehört besviken på mig själv och tänker negativt. Det blir som en ond spiral av det hela som sedan blir svår att ta sig ur. 

Som sagt gick det inte så värst dåligt. Tempus skötte sig bra och hoppade allt. Det var bara jag som inte riktigt hängde med, och så är det ju faktiskt ibland. Det är bara jag som måste lära mig att lita på att jag klarar av saker och att jag är tillräckligt bra. Det går inte alltid att prestera på topp, och man kan inte alltid vara bäst. Behöver bara trycka in det i huvudet. Nu ska jag sova och ladda infor morgondagens skola och stall. Vi hörs : )

kram